Ture Rangström

{VALJEAN} Gode gud, hör min bön I min nöd, var du alltid mitt stöd Han är ung, han är skrämd Låt hans nåd bli bestämd Led hans väg Led han väg, hem

Vinden blev storm Sången blev skri Höstens himmel flög förbi Stolta träd, hvar är din krona? Stormen har vräkt den för din fot Och i de isiga rymdernas hot

Slut är dagens lust som larmar Vild och kort Djupa natt, i dina armar Bär oss bort Vid ditt bröst det nådefulla Skyl vår skam Medan glömskans timmar rulla

Solen går och lägger sig I sin mörka gömma Skuggor falla på min stig Tror du jag kan glömma dig? Jag kan aldrig glömma Solen stiger ur sin säng Morgonröd om

År af skumma färder fick du Pröva, jag kan se dig när du gick ombord Som det stumma offret gick du Ingen kunde ge dig tröst med blick och ord I de gröna sommarsunden

Träden susa så kallt Fjärran äro de mina Höstliga stjärnor skina På himlen överalt Ingen ger mig ett svar Ingen i världen hör mig Gamla nätter och dar Stiga

{ENJOLRAS} Kan ni höra folkets sång? Sången om unga arga män Det är den sången som förkunnar Du blir aldrig slav igen När ditt hjärta börjar slå I samma takt

{TIGGARE & FATTIGA} Se ner och se på tiggar'n vid din fot Se ner och va' barmhärtig om du kan Se ner och se på avskräde och lort Se ner, se ner och ge din

{EPONINE} Nu är jag ensam här igen Ingen som vill höra mig till Har inget mål, har inget hem Och ingen vän att säga hej till Fast natten är mig kär Då kan jag

Högt i det höga slår Vintergatan sin bro Ensam och fri jag går Som i en främmad stad Hemlös fast jag har hem Rolös fast allt är ro Längtar jag, men till vem Hoppas

Och om han kommer igen en dag, vad skall jag svara? Säg att man väntat till döds på honom bara Och om han frågar mig mer om allt det gamla hända? Tala då som till en bror. Han

Bara du går över markerna Lever var källa Sjunger var tuva ditt namn Skyarna brinna och parkerna Susa och fälla Lövet som guld i din famn Och vid de skummiga

Det flyger en fågel svart och stum Vem binder hans öde? Ingen Han flyger i världens vida rum Med ångestens vind i vingen Har ej rede att värma sig i Har ej värn eller

När människorna sova Vid sommarnattens sken Och tusen röster lova Sin fröjd från gren till gren Då purpras lingonriset Av stilla skyars gull; Då hägrar paradiset Än

Trollskygg för ljuset, tung i sinnet Gick jag i höga berget in Reglade huset, dräpte minnet Gjorde den unga jungfrun till min Bergakung blef jag, mörkrets kalla Värld